Idag ska vi iväg in till Norrtälje för att besöka korttidsboendet där Ida fått placering, där kommer hon att tillbringa 6 dygn i månaden.

Många tror att detta är samma sak som att man inte vill ta hand om sina barn m.m. Och när Ida var yngre var detta mest för min skull, hon var så intensiv att jag behövde en helg i månaden att få andas ut.

Nu är det mer för Ida, hon har ångest och social fobi som kommit och med hennes yrsel, hon är totalt isolerad hemma förutom skolan.

Hon behöver komma iväg, umgås med andra, bli lite mer självständig, hon är otroligt fäst och beroende vid mig och det är såklart, det har varit hon och jag i 12,5 år innan Otto.

På korttidsboendet gör dom utflykter, går på bio, spelar bowling, bakar m.m. Sånt jag inte får henne att göra men andra utomstående kan uppmuntra henne till detta och jag hoppas hennes ångest och yrsel ska bli bättre i och med detta